Kristallnatten

På morgonen den 10 november 1938 slog 50 SA-män sönder det judiska barnhemmet i Dinslaken. Alla barnens leksaker slängdes ut på gatan och barnen placerades på kärror. Fyra 15-åriga pojkar tvingades sedan dra kärrorna genom gatorna, som var fulla av åskådare. Deras vandrings slutmål var en plats nära stadens synagoga, som hade satts i brand. Där hade stadens judiska män ställts upp. Snart skulle de skickas till Dachau.
Berättelserna om vad som hände runt om i Tyskland natten mellan den 9 och 10 november 1938 är många. Judiska män och kvinnor sköts, kastades ut genom fönster, slogs ihjäl med stenar, höggs ihjäl med knivar. Flera begick också självmord. Modern forskning räknar med att runt 400 judar mördades just den här natten, men att det totala antalet dödsoffer för den så kallade novemberpogromen var närmare 1500. Hur många av de 30 000 judar som sändes till koncentrationsläger under pogromen som sedan dog där är det förstås ingen som med säkerhet kan säga.

Detta hade varit historia om inte vare för att i dagens Europa marscherar högerextremismen igen. I Ungern har svartskjortorna kommit tillbaka, Liga Nord och Il Popolo de la Liberta härjar i Italien, Holland, Danmark och Sverige har även dem högerextrema partier som sitter i sina parlament. Romer trakasseras, deras hus rivs, enlig samma modell som Israel använder mot palestinier, och dem utvisas både från Italien och från Frankrike. I Sverige blir muslimer målade som kvinnomisshandlare och terrorister. Alla problem som finns i det svenska samhället sägs vara ”Invandrarnas” fel. Många tror att allt skulle bli bättre om man gjorde sig av med invandrarna. Om vi inte stoppar högerextremismen här och nu kommer inte att dröja länge till nästa ”Kristallnatten” Men vi ger inte upp, vi kommer att kämpa tillsammans mot rasismen.

P.S. På tisdag, den 9 november 2010 kl. 17.00, kommer vi i ”Tillsammans mot rasism” att samlas på Stortorget för att minnas alla offer under Kristallnatten, du är också välkommen!

Vem var egentligen Néstor Kirchner? In Memorian…

Jag blev förvånat att den svenska media bara har skrivit några rader om Néstor Kirchners död. Nästan ingen vet i Sverige vem han var, medan i Latinamerika har alla tidningar haft många sidor varje dag om hans liv och död. Men det är klar ”Idol” är viktigare i Sverige och att Idol nu har kommit till Afghanistan är ännu viktigare. Det visar vilka framgångar närvaron av våra trupper har haft i Afghanistan, nu kan afghaner njuta av Idol eller ”Afghan Star” som det kallas där. Jag skall försöka ändra lite på det och berätta vem han var.

Néstor Kirchner
Néstor Carlos Kirchner föddes den 25 februari 1950 i Río Gallegos, en stad i södra Argentina. Han hade både schweiziskt och kroatiskt ursprung och hans mor var född i Chile.
Under 70-talet reste han till provinsen ”La Plata” för att läsa juridik. Där gick han med i ”Peronistisk ungdom” i ungdomsförbundet träffade han Cristina, Argentinas nuvarande president, och dem gifte sig 1975. Året efter fick dem lämna ”La Plata” för att människorna började försvinna, dem kidnappades av militärerna, torterades och sedan kastades levande från flygplan över Atlanten.
När militärdiktaturen föll valdes han, 37 år gammal, till borgmästare i staden ”Río Gallegos” Medan hans fru kom in i parlamentet.
2002 blev han val till Argentinas president, praktisktagen okänd.
Han gjorde mycket för Argentina men jag tror att han blir ihåg kommen för tre saker:
1. Hans arbete för mänskliga rättigheter. Han lyckades få igång rättegångarna mot dem kriminella militärer som tortera och mördade tusental argentinare under den sista militärdiktaturen, 1976-1983. Bland dem en svensk tjej, Dagmar Hagelin bara 17 år gammal.
2. Han lyckades få igång integrationen i Latinamerika. Tillsammans med Chavez i Venezuela, Lula da Silva i Brasilien, Evo Morales i Bolivia och Correa i Ecuador fick han igång Unasur, som nu består av Argentina, Brasilien, Bolivia, Colombia, Chile, Ecuador, Guyana, Paraguay, Perú, Surinam, Uruguay och Venezuela, och som han ledde vid sin död. Som ett projekt som försöker göra slut på USA:s herravälde i regionen.
3. Han återuppfann staten. Under militärdiktaturen och dem nyliberala regeringar som följde, avvecklades staten. Man privatiserade allt möjligt och omöjligt samtidig som man sänkte skatterna. Vilken resulterade i en social och ekonomisk backslag. Ekonomin föll, inflationen blev 2000 % per år och Argentinas skuld blev 3 gånger deras BNP. Kraven och åtgärderna från Internationella valuta fonden och Världsbanken gjorde att tusental argentinare svalt ihjäl i ett av världens rikaste länder. Néstor Kirchner sparkade ut både Världsbanken och Internationella valuta fonden, betalade tillbaka Argentinas skuld och återskapade staten.
Många hävdar att han arbetade för mycket, att politiken tog hans liv. Jag tror att han hade samma problem som jag. Hur många gånger har jag inte överraskat mig själv med att sjunga i min hjärna den sången från Argentina, Mercedes Sosa, som säger ” Jag bara ber till Gud att döden inte skall hitta mig innan jag har gjort tillräcklig” Han måste ha tänkt likadant men den stora skillnaden att han lyckades göra mycket både för Argentina och för Latinamerika innan döden hittade honom i El Calafete förra veckan.

Vad gör våra soldater i Afghanistan?

Frågan kan verka internationellpolitiskkomplicerad, men den fick jag av min då nioåriga son förra året. Han kom från skolan med en lapp, och där stod frågan. Lappen heter ”Veckans sju dagar” Det fanns tre alternativ, den ena var att dem var där för att kriga, den andra var att dem var där som turister och det tredje var att dem var där för att skapa fred.
Han sa till mig: ”Jag tror inte att soldaterna är där för att skapa fred, dem har ju vapen och pansarvagnar, dem skjuter och bombar, men jag fick skriva det i skolan för att jag ville ha alla rätt” På tal om indoktrinering i skolan…
Min son, som är tio år gammal nu, har problem att tro att dem svenska soldaterna är i Afghanistan för att skapa fred, men de som styr landet och många andra vuxna svenskar har inga problem att tro detta. Kan det hänga samman med att min son inte ser på nyheterna eller läser tidningar som hela tiden propagerar för den svenska militärnärvaro i Afghanistan.
Min son är för liten för att jag skall berätta vad som händer när ockupations styrkor härjar i andra länder. Han vet att han är född i Sverige därför att jag räddades ur en säker död av det internationella röda korset men han vet inte att ockupationsstyrkorna, läs USA trupper, torterade och mördade tusental människor, inte bara i El Salvador, i hela Latinamerika. Att de utförde groteska medicinska experiment i bland annat Guatemala, se gärna länken till Aftonbladet. Man har kritiserat George Bush för tortyren i Abu Ghraib och Guantanamo, men detta startade inte med Bush, detta har pågått länge, tortyr är en arbetsmetod som lärdes ut i ”Escuela de las Américas” i Fort Benning Georgia, till latinamerikanska officerare.
Men tillbaka till Afghanistan, ni kan invända att det var så i Latinamerika men i Afghanistan där sköter sig ockupationsstyrkorna, dem är nästan som änglar som hjälper kvinnorna och gamla, barn och sjuka, i alla fall enligt massmedian i Sverige och i synnerhet Helsingborgsdagbladet som betecknar sig själv som politisk oberoende men som pendlar i sina analyser mellan djupblå och ljusbrunn.
Jag kan inte göra annat än att hålla med Åsa Linderborg när hon skriver: ”Amerikanska trupper visar upp avhuggna fingrar som troféer. Norska soldater skriker att de ska våldta kvinnor som en gång vikingarna. Danska soldater mördar kallblodigt med ett hånflin. Är det konstigt om de utländska trupperna möter motstånd”, Jag lägger en länk till hennes artikel. Och när jag tänker efter, kanske inte finns någon skillnad alls. Den 4e november kommer Sveriges riksdag att besluta om man skall sända ännu fler soldater till Afghanistan eller om man skall ta hem trupperna. Enligt försvaret kostade Sveriges insatser i Afghanistan 1 872 miljoner kronor under 2009. Om en undersjuksköterska kostar ca 300 000 kr per år att anställa då skulle man kunna anställa 6240 nya undersjuksköterskor med dem pengarna, bara för att ha en idé. Eller om ett barn i tredjevärlden äter med mindre än en dollar per dag då skulle man kunna ge mat till 732 681 barn under ett år.
Men Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt kommer säker att kräva att den militära närvaron utökas och Sven-Åke Olofsson, politisk chefredaktör i Helsingborgdagbladet kommer att jubla. Jag åt min sida skall behöva förklara för mina barn varför våra soldater är i Afghanistan.

Varför tilldelas Mario Vargas LLosa årets nobelpris i litteratur?

Priset offentliggjordes förra torsdagen av Peter Englund, akademins ständige sekreterare, dagen efter blev jag tillfrågad av mina kollegor om vad jag tyckte om att en författare med rötter i Latinamerika hade fått priset. De blev förvånade när jag inte visade något glädje. För det första gillar jag i princip inte nationalistiska och chauvinistiska yttringar. Att man råkar föddas på en vis plats betyder ingenting för mig ty för mig är alla människor lika mycket värda oavsett var dem är födda. Men min besvikelse handlade mest om politiska ideal. Det är inte så att jag tycker att Vargas LLosa inte förtjänar Nobelpriset, jag är inte litteraturkritiker men jag tycker att han skriver bra. Det var bara så att jag blev förvånat när jag fick höra att han hade fått priset, först blev jag lite osäker om det inte var så att han redan hade fått det under 60-talet. Mitt första möte med Vargas LLosa var under 70-talet när jag läste på högstadiet, jag läste ”La ciudad y los perros” ”Staden och hundarna” Vid den tiden var det farligt att läsa sådan litteratur i El Salvador, min litteratur lärare blev skjuten på öppen gatan av en dödspatrull. Jag tycker att Mario Vargas LLosa borde ha fått priset under 60- eller 70-talet, det var då som han skrev hans största verk.
Som Martin Ezpeleta skriver: ”Vargas LLosa, som under 60-talet var en av den revolutionära vänsterns mest framstående förespråkare och en stor beundrare av den kubanska revolutionen, gjorde sedan en ideologisk helomvändning. Han blev megafon för den ohämmade marknadsekonomin och hyllade både nyliberalen Milton Friedman och Järnladyn, Margaret Thatcher.” Så har Vargas LLosa gått från att vara förbjudit i Latinamerika till att vara älskat av högerregimerna och kuppmakarna från högerkanten. Från att vara kritisk av maktstrukturerna till att vara en del av dem förtryckande regimerna.

Mario Vargas LLosa

Mario Vargas LLosa har varit i Sverige, inbjuden av Timbro, här har han lovordat nedmonteringen av välfärden samt privatisering av skolorna. Efter samtal med Mauricio Rojas, välkänn förrädare från Chile. ”Mångkulturalismen fungerar inte, den är oförenlig med en effektiv invandring och exempel för det är bombmännen som orsakade massmorden i Madrid och London”, skriver Vargas LLosa när han återberättar sitt samtal med den folkpartistiska politikern, som tycker att invandrare som begår brott ska utvisas och som hyllat Pinochets ekonomiska reformer. Samma Pinochet som tvingade Mauricio Rojas att fly från Chile, eller som skickade honom hit för att spionera på alla chilenska flyktingarna bossatta i Sverige. Vem vet?
För övrigt för jag vara instämma med America Vera Zavala och med Martin Ezpeleta, snälla läs gärna deras artiklar i länkarna. ”Vargas LLosas nobelpris en seger för högerkrafterna” och ”Svenska Akademiens motivering – ett skämt för alla latinamerikaner”
Men jag tycker att den största frågan är varför Mario Vargas LLosa fick nobelpriset, var det helt enkelt för att han var en bra fortfattare eller är detta en politisk markering från svenska akademin som vill visa sitt stöd för Jan Björklund och co. Om man ville premiera ”kartläggning av maktens strukturer” som motiveringen lyder, och en latinamerikansk författare då borde Eduardo Galeano fått priset.

Eduardo Galeano

Vi får ändå glädjas åt det faktum att var tionde år, sedan 1945, har en latinamerikansk författare fått nobelpriset i litteratur och av dem från Gabriela Mistral 1945 till Octavio Paz 1990. Har alla varit briljanta författare med framfört allt människor med hjärtat på rätt ställe. Octavio Paz hoppade av sin tjänst som Mexicos ambassadör i Indien, i protest efter en massaker av studenter i Mexiko city 1968.
Det finns någonting annat som bekymrar mig om årets nobelpriser och det är nobelpriset i ekonomi men det mina vänner, det får vi ta någon annan dag.

Martin Ezpeleta:
”Vargas LLosas nobelpris en seger för högerkrafterna”
http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article7918212.ab

America Vera Zavala:
”Svenska Akademiens motivering – ett skämt för alla latinamerikaner”

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7917810.ab

Även på Facebook

Daniel Mena gillar

Analyser från vänsterkanten

badge

Liknar SD Hitlers nazi partiet eller Mussolinis fascistiska parti?

Personligen tycker jag att likheten är större med fascismen än med nazismen men det är inte hela sanningen.
Jag tror att alla vi minns när Jimmy Åkesson och hans hantlangare lämnade storkyrkan i protest mot biskopen Eva Brunnes tal emot rasismen. Många analyser har gjorts om själva händelsen men det som fick mig att reagera i första hand var när jag såg bilden av Jimmy Åkesson och några till i Sveriges nationelldräkt. Mina tankar flög till början av 30-talet och delstaten Bayern i Södra Tyskland, jag mindes bilden av Adolf Hitler i ”lederhosen” och Bayerns nationelldräkt, se ”Bridgeman Art Library/ Private Collection/Peter Newark Pictures” Dessutom kom jag att tänka på Naziparlamentariker i ”Reichstad” med sina uniformer och nationalistiska symboler. Så symboliken finns där, dessutom kände sig Jimmy Åkesson och övriga sverigedemokrater träffade när biskopen sade ”Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du skall inte ha samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld – det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor” Detta kommenterade Jimmy Åkesson med orden ”Det var väldigt tydligt en attack mot oss”
Så rasismen finns där, under ytan.

Men hur förhåller sig Sverigedemokraterna till fascismen? Först måste vi studera vad fascismen är. Fascismen förknippas ofta med en massrörelse, elitstyre och meningen är att individen är underställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karaktäristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande modell sammanfattar den med ett motstånd mot kommunism, konservatism och liberalism, politisk och ekonomisk, med som mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär, ej traditionsbunden stat. Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande ekonomi, benämnd nationalsocialistisk och en idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur, ofta uttryckt i massmöten, nationalromantiska och mytiska symboler, massmobilisering och ett militariserat politiskt liv, ofta inbegripande en partimilis. Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet, liksom maskulinism och manschauvinism. Den fascistiska kulturen syftar vidare till upphöjande av ungdomen och nationell rening och återfödelse lett av en auktoritär ledare.

Enligt en marxistisk analys anses fascismen vara kapitalismens yttersta reaktion.
Petter Larsson, i Aftonbladet 4 oktober 2010, hänvisar till den brittisk-amerikanske sociologen Michael Mann, som ställer upp fem kriterier för fascism. Av dessa saknar Sverigedemokraterna två, enligt honom: ledarkult à la Mussolini samt paramilitära styrkor. Men jag anser att ledarkulten börjar byggas kring Jimmy Åkesson, vi minns väl valvakan. Parmilitära styrkor saknas fortfarande men vi får inte glömma att SD skall betraktas som den politiska armen av mer dunkla rörelse som ”Frianationalister” ”Nationellsocialistiskfront” med flera som har våldet som sin arbetsmetod. Precis som Hitler räknade med ”SA” eller Mussolini med ”Svartskjortorna”
Sverigedemokraterna är till och med mer extrem än ” Alleanza Nazionale” Italiens systerparti och hemviss för Alessandra Mussolini, Benito Mussolinis barnbarn.
Så två frågor återstår: Vad kommer nu att hända med SD i Sveriges riksdag?

Och vad säger till dig ditt samvete min käre läsare?